joss

för det första. jag blir ledsen för att alla andra går omkring med en pojkvän i handen och dom älskar varandra och alallala, det är ingen som älskar mig. det är bara olycklig kärlek hela tiden..

för det andra. jag känner mig obekväm med mig själv, jag har ofta självmordstankar..
folk kanske tror att jag är glad, men ett leénde betyder inte allt.
jag sätter ett leénde på mig själv för att ingen ska se hur jag egentligen känner.
egentligen mår jag skit. utsidan säger aldrig sanningen, det är insidan som säger sanningen,

jag är ledsen varje dag, varje minut, varje sekund, men ingen vet om det.
det är bara vid få tillfällen som jag bryter ihop för att jag håller in allting en sån lång tid.

man glömmer bort att vara sig själv i en värld som försöker få en att bli som alla andra.


det händer ibland att jag vill dränka mina sorger i sprit, men problemet är att ingen av mina vänner dricker så om jag skulle få lust att supa så tycker dom flesta att jag är jättekonstig.
ibland är jag ledsen utan anledning,
det betyder för mig att jag är ledsen.. men jag kan inte förklara varför,
för jag har vart smått ledsen varje dag hela tiden, även vid glada tider.
jag är alltid ledsen..
därför blir det att när jag bryter ihop så har jag oftast ingen anledning,

jag vet inte om jag orkar mer. men problemet är att jag är rädd för döden också..
och tanken om att man kommer att dö i förtid om dom inte hittar ett botemedel.
att man kommer att förlora allting som man har skapat,
allt bara försvinner ur bilden
alla man älskar försvinner och glömmer sedan bort en person..

<3