13 november

Jag är lycklig men ändå olycklig. det är på olika sätt,.
med vännerna så går det jättebra. dom kan jag lita på.
och nu har jag också börjat få kontakt med mina gamla vänner.

men jag är olycklig i kärleken.
jag tycker om honom så mycket så det är knappt sant.
jag har tänkt på honom varje dag. så fort jag ser honom i skolan så vill jag bara sjunka ner i marken och försvinna.
jag har sånt dåligt självförtroende att jag inte ens vågar titta på honom för att jag tror att han ska se mig och tycka att jag ser ut som ett jävla freak.
mina vänner säger att jag är fin. men jag tror inte på dom. jag tror att dom bara säger så för att inte göra mig ledsen.

jag blir så ledsen när han skriver till mig och sånt efter skolan och så.
men i skolan då skriver han inte.
och om han gör det så är det typ mm. okej.
och när han är full så säger han att han tkr om mig och allt sånt. och när han är nykter så tkr han inte om mig alls.
jag blir så ledsen när han är så där falsk mot mig och playar mig som om jag var en liten fisk som inte har några känslor.

jag kanske verkar glad på utsidan och skrattar och ler.
men på insidan så gråter jag hela tiden.
jag är så olycklig.
mina vänner förstår mig men jag är ändå ledsen

jag klarar snart inte av det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0